Om familjefotografering under ljusa kvällar – och vad andra familjer burit med sig därifrån

Jag tänker ofta på hur vi ser på våra familjer.

Hur vi lever mitt i dem, varje dag – men ändå så lätt missar allt det vackra.

Små händer i nacken. Ljudet av fniss som drar iväg över en äng.

Trötta ögon i kvällsljus. En hand som sträcker sig efter en annan.

Och det är just därför jag älskar att fotografera familjer under sommaren.

När vardagen får vila lite. När barnen är kladdiga av glass. När vi kan ta av oss skorna och bara låta allt vara precis som det är.

“Det var så fint att få se oss tillsammans utifrån”

En mamma skrev så efter vår fotografering.

Och det slog mig hur sällan vi faktiskt får se oss själva tillsammans med dem vi älskar – inte i spegeln, inte i selfies. Utan i rörelse, i kärlek, i det vi är.

Jag tror inte på perfekta poser eller tillrättalagda skratt.

Jag tror på att ni får vara som ni är – och att jag får fånga det.

Ljuset, rörelsen, närheten

Vi möts oftast ute – kanske i skogen, vid vattnet, på en äng. Någon gång mitt i stan, någon gång hemma hos er.

Det viktiga är inte platsen – det är känslan. Att det känns tryggt för barnen att springa och busa. Att ingen behöver prestera. Att det finns utrymme för både skratt, trötthet och ibland gråt.

En mamma skrev till mig efter en familjefotografering i Stockholm förra sommaren, med ett hjärta som nästan svämmade över. Hon berättade att hennes son inte sovit en blund den dagen, och att hon på förhand tänkt att “det här blir nog en familjebild med gråtfest”.

Men sen skrev hon så här:

“Men nej. Varje bild var så obeskrivligt vacker och magisk. Min familj, min fina familj, i de mest levande och underbara stunderna – fångade i bild.”

Och så nämnde hon ett ögonblick jag själv burit med mig:

“Kan fortfarande höra när min dotter kallar Sara för busunge och när hon skrattar till lite för att hon vet hur busig hon själv är som säger det till en vuxen. Så magiskt att få se det på bild, mina barns vackra leenden!”

Det där är hela poängen, för mig.

Inte att allt ska gå enligt plan. Inte att barnen måste vara pigga och glada hela tiden, eller kläderna nystrukna.

Utan att ni får vara ni – mitt i det som är. Och att det ändå, eller faktiskt just därför, blir vackert.

Vad händer sen?

När ni får bilderna, så får ni inte bara bilder.

Ni får ett sätt att minnas. Ett sätt att se på varandra.

Och ja – det kanske låter stort. Men det är det också.

För bilderna lever vidare. På väggen. I ett album. På insidan av era ögonlock när ni blundar.

Familjefotografering i Stockholm & ramsele i sommar

Just nu bokar jag in ett begränsat antal familjefotograferingar under sommaren – i Stockholm och i Ramsele med omnejd. Vill ni skapa något liknande? Något som får kännas?

Hör av er, så pratar vi mer.

Ni behöver inte ha matchande kläder. Ni behöver inte ha ett “perfekt” barn.

Ni behöver bara vara ni.

Och jag tar hand om resten.

Jag hoppas vi hörs. 🫶🏼