Vad är egentligen skillnaden mellan baby blues och förlossningsdepression?
Det är väldigt vanligt att få lätt nedstämdhet (eller så kallad baby blues) efter förlossningen, mer än hälften av alla mammor drabbas. Efter förlossningen så sker en stor hormonomställning i kroppen som kan göra att du känner dig ledsen, får ångest eller gråter mycket. Oftast så kommer nedstämdheten efter några dagar och håller i sig i upp till två veckor, vilket är helt normalt. Baby blues kan inte bara drabba den födande utan även partnern, vilket kan vara bra att tänka på.
Kanske har du under hela graviditeten längtat efter den här stunden, när du äntligen har ditt lilla barn hos dig - och nu när du väl har det så känns det inte alls så bra som du trodde det skulle göra? Baby blues kan göra att du börjar grubbla mycket, känner oro inför om du kommer att vara en bra förälder eller tvivlar på om du ens vill ha barn, även fast du känt så stark längtan tidigare. Detta är också helt normalt, och inget som du ska skämmas över att prata om. Känslorna kommer förmodligen gå upp och ned, ena stunden kan du känna dig lyckligast på jorden och i nästa stund känner du dig uppgiven. Att bli förälder är inte bara fluff och rosa moln, och det är viktigt att prata om att det kan vara på andra sätt också.
Om du upplever att nedstämdheten och dessa känslor håller i sig i mer än två veckor så kan det istället vara en förlossningsdepression som det rör sig om. Precis som med baby blues så kan nedstämdheten gå över till en depression även för medföräldern. Det är bra att söka hjälp så fort som möjligt! Du kan börja med att prata med sjuksköterskan på BVC, din barnmorska på BMM/MVC eller din vårdcentral för att få hjälp, så kan de hjälpa dig med hur du ska gå vidare. Som medförälder har du också rätt att få hjälp på BVC.
Vid en depression kan detta förekomma: nedstämdhet, att du inte orkar sköta din hygien, att du har sömnproblem och känner dig trött hela tiden, har tankar på att skada dig själv eller barnet, inte vill träffa familj eller vänner, har svårt att känna glädje och känner dig värdelös.
Det kan också vara bra att veta att om du har psykisk ohälsa i bagaget eller har en traumatisk förlossningsupplevelse så ökar risken att få en förlossningsdepression. Därför är det väldigt bra att ta upp det med din barnmorska redan på MVC/BMM om du har haft psykisk ohälsa tidigare och även vara tydlig med personalen på förlossningen om du upplevde att något under din förlossning var traumatiskt, då kan man redan på eftervården göra en plan för uppföljning så att du får möjlighet att prata igenom händelsen ordentligt.
När jag jobbade som barnmorska och tog hand om nyförlösta familjer på eftervården brukade jag säga till föräldrarna att det kan vara bra att hålla lite koll på varandras mående under den första tiden, då en ibland kan "tappa bort sig" i sitt egna dåliga mående. Kanske är det lättare att upptäcka att nedstämdheten faktiskt går över till en förlossningsdepression och våga söka hjälp om en har en partner som hjälper till att se hur en mår. Du som fött barn får också fylla i ett skattningsformulär på BVC som kallas EPDS (Edinburgh Postnatal Depression Scale) 6-8 veckor efter förlossningen för att hitta tecken på depression.
Men om du känner dig osäker på om du borde söka hjälp så är det bättre att söka en gång för mycket.
