Induktion


Ibland behöver förlossningen lite hjälp på traven och därför sättas igång på konstgjord väg, det som kallas induktion eller igångsättning.

Det kan bero på en rad olika saker, som exempelvis:


  • Överburenhet (att du gått över tiden)
  • Tvillinggraviditet
  • Vattenavgång sedan 2 dygn utan värkar
  • Minskad fostertillväxt
  • Sjukdom hos mamman
  • Sjukdom hos barnet
  • Diabetes
  • Högt blodtryck/havandeskapsförgiftning (preeklampsi)


När det är dags för din igångsättning så kommer du in till sjukhuset och tas emot av en barnmorska som känner på magen hur barnet ligger och så kopplar en på CTG-registrering för att se på barnets hjärtljud och se hur hen mår. Sedan gör en barnmorska eller läkare en vaginal undersökning och gör en bedömning av livmodertappen. Det tas även blodtryck och en infart (en "nål" att ge läkemedel genom, som bara är en liten platsslang - alltså ingen nål fast vi i vården slänger oss med det uttrycket) sätts.


Det som barnmorskan/läkaren känner efter vid vaginalundersökningen är vilken konsistens, längd, riktning och öppningsgrad som livmodertappen har. Utifrån detta så väljer barnmorskan tillsammans med läkaren metod för igångsättningen, oftast så används flera av metoderna under förlossningens gång.


En omogen livmordertapp är bakåtriktad (därför kan det vara lite svårt att nå under vaginalundersökningen), lång, sluten och har ungefär samma konsistens som en näsa. I takt med att livmodertappen mognar så blir den mer centralt riktad, mjukar, förkortas och börjar öppnar upp sig.

Olika induktionsmetoder

Läkemedel


När det kommer till läkemedel så finns det två alternativ, hormontabletter (Angusta) och hormongel. Hormonet heter Prostaglandin och hjälper livmodertappen att mogna.


Om livmodertappen är väldigt omogen ges Prostaglandin för att få den att mogna. Tabletterna tas vanligtvis 1 tablett varannan timme eller ibland 2 tabletter var fjärde timme, och totalt 8 tabletter kan ges per dygn. Mellan doserna så kopplas CTG på för att lyssna på barnets hjärtljud. Ytterligare 8 doser kan ges vid behov.


Gelen läggs in längst in i slidan och verkar lokalt. Efter den lagts in kopplas du upp mot CTG i 45-60 minuter och behöver under den tiden ligga ned så inte gelen rinner ut. Sedan görs en ny vaginalundersökning efter 6-12 h (eller tidigare vid behov). Gelen kan ges vid upprepade tillfällen.



Ballongkateter


Ballongkateter kan vara första steget i igångsättningen eller vara andra steget efter läkemedel. En ballongkateter sätts av läkare genom en vaginal undersökning, där en platsslang med en ballong i toppen förs in i livmodern och sedan blåses upp med vatten. När den är uppblåst har den ungefär samma storlek som en golfboll, så en ballongkateter kan bara sättas om du är öppen mindre än 3 cm för annars kommer den att trilla ut direkt. Ballongen kommer att ligga nedanför barnets huvud och skapa ett tryck nedåt som hjälper livmodertappen att öppna sig och även för att kroppseget förlossningshormon (oxytocin) utsöndras. Plastslangen kommer att hänga ut ur slidan och barnmorskan kommer att tejpa fast den mot ditt ben, och sedan dra lite i slangen och tejpa om den med jämna mellanrum. Ballongkatetern kan sitta i max 24 h och när den trillar ut så är du öppen 3-4 cm.

Amniotomi


Amniotomi innebär att ta hål på hinnorna så att vattnet går. Det kan göras på två olika sätt, och gör inte ont.

Om livmodertappen är mogen och du är öppen minst ett par centimeter så kan amnitomi göras (även som första metod).


Oftast används en "amniohook" som liknar en virknål i plast som barnmorskan tar sönder hinnorna med eller ibland med en skalpelektrod* (du kan läsa mer om detta längre ner på sidan) som fästs på barnets huvud och som då också gör att hinnorna går sönder.


Efter att vattnet gått så brukar värkarna intensifieras inom en eller ett par timmar. Om värkarna inte skulle komma igång efter amnitomin så sätts ett värkstimulerande dropp.

Oxytocindropp


Om livmodertappen är väldigt mogen vid igångsättningen och vattnet redan gått kan ett värkstimulerande dropp vara första steget, annars kan det komma efter några av dom tidigare stegen.


Det värkstimulerande droppet innehåller Oxytocin som stimulerar livmodern så att du får fler och längre värkar. När du får ett värkstimulerande dropp så behöver du ha kontinuerligt CTG för att se att barnet mår bra hela tiden. Barnmorskan kan justera takten på droppet efter hur värkarbetet ser ut. Du ska aldrig ha mer än 5 värkar på 10 minuter.

En igångsättning kan variera väldigt mycket i tid, allt ifrån timmar till några dagar. Om livmodertappen är helt omogen vid igångsättningen är det inte helt ovanligt att det kan ta 2-3 dagar tills dess att barnet är fött, och det är också helt normalt. Därför är det bra att mentalt ställa in sig på att det kommer ta tid och krävas tålamod, och se till att ta med favoritsnackset och något att underhålla sig med under tiden på sjukhuset.

Det är något jag själv upplevde bland föderskorna när jag jobbade på förlossningen, att många inte alls var inställda på att det kunde ta så lång tid.


*En skalpelektrod är en elektrod som barnmorskan fäster på barnets huvud under en vaginal undersökning, då mäts barnets hjärtslag därifrån istället för med dosan utanpå magen. Ibland kan det vara svårt att få en bra registrering med CTG-dosan på magen, och då kan det vara väldigt bra att istället sätta en skalpelektrod.


Hoppas att du lärt dig något och känner att du nu har bättre koll på hur en igångsättning kan gå till.