Hur började min resa som fotograf och egenföretagare?
Här kommer ett väldigt personligt inlägg och mig och min resa.
För mig har det alltid varit viktigt att göra något betydelsefullt och att få vara med och göra skillnad på något sätt. Under gymnasiet gick jag mediaprogrammet med inriktning foto och tyckte det var så roligt, men jag kände att det var något som räckte att ha som hobby. Ett halvår efter gymnasiet började jag plugga till sjuksköterska och 4,5 år senare så vågade jag mig äntligen på att söka vidareutbildningen till barnmorska - och jag kom in!
Det var läskigt, spännande, utmanande och alldeles alldeles underbart redan under utbildningen. Att få vara med och bevittna och bistå förlossningar är ett av det mest fantastiska jag någonsin kommer göra tror jag. När jag var färdig barnmorska började jag jobba på förlossningen, och tyvärr blev verkligheten lite som en käftsmäll. Det som var så underbart försvann delvis - för att jag alltid kände mig så otillräcklig. Samvetsskulden, att alltid känna en klump i magen inför hur ens arbetspass kommer att bli och att dessutom sällan ha tid för att varken kissa eller äta under sitt arbetspass blev tillslut för mycket. Jag fick utmattningssyndrom. Det där jobbet som jag längtat efter hade nu istället gjort mig sjuk.
Jag blev heltidssjukskriven under några månader och började sedan så smått komma tillbaka på 25%. Men bara att vara på jobbet i 2 h var riktigt jobbigt, och många gånger slängdes jag in i situationer som blev för stressiga och som då slutade med en panikångestattack nere i omklädningsrummet. Efter en tid så ansökte jag och min läkare om att jag skulle få gå ett rehabiliteringsprogram för patienten med utmattning, och efter en rad olika utredningar hos diverse professioner så antogs jag. Rehaben var verkligen bra för mig, det var gruppbehandling med vissa egna samtal också. Det var skönt att få träffa andra som befann sig i samma situation och att få hjälp med olika verktyg för att hantera stress bättre. Varje vecka hade olika teman med olika uppgifter.
En vecka fick vi uppgiften att göra något för oss själva. Det skulle inte ha med prestation att göra, och inte heller vara "nyttigt" på något vis, utan bara något vi gjorde för att det var roligt. Så, vad skulle jag då göra? Jag bestämde mig för att leta fram min gamla systemkamera och fota. Det var vår, så jag tänkte att det skulle vara mysigt att åka till Kungsträdgården och fota körsbärsträden. Och det gjorde jag - och sedan ville jag aldrig lägga ifrån mig kameran igen. Det var så befriande att få fotografera och låta alla andra tankar tystna för en stund. Jag hade verkligen saknat att vara kreativ. Sedan fortsatte jag att fotografera i vardagen och erbjöd mig att fota vänner och bekanta - och där växte kärleken till moderskapsfotograferingen fram.
Jag insåg efter några månader tillbaka på jobbet att jag inte skulle klara av att återgå till jobbet på förlossningen. Det var alldeles för stressigt och med försämrat minne och koncentrationsförmåga kände jag inte att jag riktigt litade på mig själv om det skulle bli skarpt läge. Gick därför över till att bara jobba på BB men bestämde mig sedan för att lämna barnmorskeriet bakom mig, i alla fall tillfälligt. Istället gick jag över till ett dagtidsjobb som sjuksköterska på deltid för att också kunna ta uppdrag som fotograf. Började först och frilansade, men efter några månader bestämde jag mig för att ta steget och våga starta eget företag. Jag gillar uttrycket "mod är en muskel som behöver tränas", för precis så är det - ju mer man utmanar sig själv och går utanför sin comfort zone desto modigare blir man.
Min resa till att "bli" fotograf och egen företagare har varit så utvecklande, framförallt för mig som person. Skulle vilja säga att det fått mig att växa minst 10 cm i alla fall, även om det varit väldigt läskigt emellanåt!
När jag fotograferar så känns det som om tiden stannar och allt runtomkring försvinner - jag är här och nu! Jag älskar att få träffa blivande mammor, mammor och deras barn och hela familjer när jag fotograferar - det är en ynnest att få föreviga en del av ert liv. Idag jobbar jag inte längre inom vården, utan pluggar istället digital marknadsföring på distans för att kunna vidareutveckla mitt företag. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte saknar att jobba som barnmorska, alla dom fina, spännande och alldeles magiska ögonblicken som en får vara med och dela med familjerna.
Jag tror att saker händer av en anledning. Om jag inte blivit utmattad kanske jag aldrig hade hittat tillbaka till fotograferingen och startat företag. Om jag fick välja så hade jag såklart helst sluppit en utmattning, men jag försöker istället att tänka på allt positivt som faktiskt kommit med det. Fotograferingen, modet att stå upp för mig själv och välja det som jag mår bra av.
Några av mina favoritbilder!
